TRÖTTSAMT ATT VARA COOL



Jag har inte mycket att säga.

St. Jimmy

Om dom vill att man ska köpa deras elgitarrer och stämdosor etc, varför gör dom sina apparater så svåra att man behöver en hjärnkirurg för att lista ut hur man får ett normalt ljud från skiten?

Det är en STOR gåta.. Jag håller mig nog til aukustiskt :)

Jag skriver som sagt en låt, och har nog gjort det sedan en månad tillbaka kanske? Sedan förra gången jag nämnde detta har jag lagt till 3 nya noter... :)
Det ÄR svårt, och den låter som något från 80-talet :) Hoppas ungdomarna idag är inne på sånt.


Hihi jag har kommit på en sak! Om man lyssnar på 'Give me Novacaine' med Green Day tyckte JAG att det lät som om han ville komma bort från allt och att han ville komma till 'Novacaine'
Men igentligen vill han bara ha en drog för att få bort smärtan... :)
När man hör en låt tolkar man den på ett helt annat sätt tills man läst texten.. :)

FÖRLÅT för att jag tråkade ut er lite där, men jag försöker bara förspilla tid så att jag inte går och pillar på glassen i frysen
...
PEACE

Duh?

Jag kom för snart en timme sedan hem ifrån Julia! Aw det var så gulligt att vara där, för Adam hade med sig Kalle (stavar han så..?) och Luzze! (lol, stavas DET så?)

Omg! Jag kommer till Julia på min lilla cykel, och då utbrister hon;
"Jag ska fråga om Adam och Kalle och Luziano vill vara med!"
Åååh tänker jag men jaja!
Så först av allt ska vi spela KUBB! Jaaa...! KUBB!
Det är jag och Julia mot The Boys, och först har dom övertaget, och Adam skryter hela tiden och skriker "I HAVE JIZZED IN MY PANTS!"
Jahaaaa... :)
MEN SEN! SEN NI! Då kommer jag och Julia (Jag) och ÄGER DOM ALLA! Vi har en kvar, dom har 5! Och jag råkar kasta in en kubb...kub, bakom kungen som vi sen ska försöka på ner!
"Amen den där kan du ta ner då Joanna!" säger Julia och vandrar iväg någon annan stans..
Och då, i stridens hetta, kommer Jackie Chan och ger mig AWESOME NINJA FORCE och jag får ner kubb-kuben :3 WOOOOOOOOOOH SKRIKER PUBLIKEN och Adam skyller på att jag har aiming..skit så jag fuskar.
Jo!
Men Julia och jag vinner, boysen går ner till sin lilla stuga, och då föreslår Julia att vi trackar dom!
Jaaaaa! SÅ vi vandrar ner till Adams stuga och kliver in mitt i Band Hero-spelande! (undrar om dom spelade band hero? Det var iaf med trummor, gitarr och bas!)

Dom spelar och vi sitter snällt och tittar på, och sen när dom ska välja en ny låt SER JAG VIVA LA GLORIA!!
"TA DEN! TA DEN! TA EN GREEN DAY-LÅT!!" ropar jag :D
"Seeeeen" säger Kalle och startar spelet.
"JAG KAN SJUNGA! JAG KAN SJUNGA!" ropar jag för att överrösta musiken.
Vilket jag får.

Inom kort sitter jag och sjunger till 21 guns medans grabbarna försöker vara lika awesome som jag på sina instrument. Jag får 100% 4 ggr i rad! HIGH FIVE KALLE! HIGH FIVE ADAM! HIGH FIVE JULIA OCH HIGH FIVE LUZZE!

Sen när dagen lider mot sitt slut är rösten helt sönder och man får lite över 90 % på låtarna och man åker ut ett x antal ggr pågrund av att man är för dålig. ALLT ÄR KALLES FEL.

När jag sedan ska hem vid kanske halv 11 frågar Julia "har du lampa på cykeln?"
Jag har systers cykel, så jag kollar oroat ner, men blicken fastnar på en lampa strax över stänkskärmen där fram, så jag svarar  lugnt att ja det har jag, och börjar vandra ner för backen.
Men, haha, lampan funkar inte, så jag väntar tills jag inte ser några bilar på raksträckan utan Julias hus, sen ruschar jag längs vägen i det kolsvarta mörkret för att komma in i ljuset innan det kommer några bilar, för som sagt, jag har inget lyse på och såklart existerar det inga reflexer på sommarn!

Men jag kommer hem helskinnat och placerar rumpan på dator-stolen för att sedan försöka förklara för Alex att OwO är ingen uggla, OvO är.

Jävla skit skit skit

Åååh jag dör snart! Jag kan inte rita, jag kan inte tänka, jag kan inte räkna, jag kan inte sitta still!

Jag försöker rita, det känns som om jag måste göra det nu, annars kommer jag inte lära mig något nytt, men jag kan inte rita just nu, alla streck blir snea, ögonen blir inte bra, jag kan inte rita ansikten etc etc!
Jag kan inte tänka, för hjärnan känns som om den är fylld med bajs. Verkligen bajs. Hela huvudet känns tungt och jag kan inte få fram en klar tanke, jävla skit man få dras med!
Jag kan inte räkna heller! Jag har försökt dra igång mitt matte-kunnande lite, så att jag ska lära mig lite tills 9:an (snodde hem en mattebok innan vi slutade..) men nej nej! Jag vet inte hur man räknar 0.98 x 200! HUR FAN SKA MAN KUNNA DET UTAN MINIRÄKNARE??

Sen... sen! Jag kan inte sitta still heller, för då känns det som om jag inte gör något med mitt liv! Pappa kommer in i mitt rum hela tiden och snackar om vilket gymnasium man ska gå på, hur man ska leva livet, att jag inte kan sitta i mitt rum hela tiden utan att jag ska skaffa mig ett liv osv osv! Men vafan liksom? Jag blir ju psykiskt störd av alla saker jag inte får göra! Man får inte sitta vid datorn för då kommer man bli sittandes där tills man är 40. Man får inte spendera tiden i sitt rum i brist på annat för då har man inget liv. Man får inte sitta hemma efter skolan för då verkar det som om man inte har några vänner!

Men gud.
Jag kommer snart kola! Jag blir nästan gråtfärdig av pappas kommentar ._.
"Joanna, om du blir galen på allt så kan du väl göra något annat? Ät lite glass, kolla på tv, gå ut och cykla elelr nått! Bara för omväxlingens skull menar jag? Om du går ut och cyklar ett varv runt nykvarn kanske du träffar någon du känner?"

Nej, jag vill inte cykla runt nykvarn för att hitta någon jag känner. Jag vill inte cykla runt och inte hitta någon, utan att jag cyklar hem igen utan någon fångst. Jag vill inte cykla runt nykvarn, se någon från klassen, men inte cykla fram, för det är några i klassen som man helt enkelt inte kan snacka med utan att till slut bli lämnad utanför av. Jo, såklart att det är så. Det är just ett x antal människor i klassen som gör sånt. Nu låter det helt mobbat, men vi är helt enkelt inte på samma våglängd, utan det känns som om dom ser mig som den töntiga systern i familjen Nordquist.

Tack.

Baby Are You Down Down Down Down Down syndrom.

En skön sommardag i augusti, ganska lik alla dom andra dagarna man får i handen för att spendera med sina vänner och party, började jag dagen med att titta på Dexter.
Den jävlen, han är inget annat är en psykopat :)

Nej men förlåt, I'm just fucking with ya. Jo, jag kollade på Dexter i morse, och ja, han är en psykopat, men nog är vi alla lite snea i huv'et? Jag tror.. VET, att ALLA på den här jorden har något i tanken, som inte riktigt stämmer i den vackra vardagen, och vissa är nog bara tillräckligt modiga för att visa det :)

Jag har lite konstiga saker för mig. Jag kan finna mig själv fundera på 100 olika sätt på hur man kan döda en människa, och sen vilka konsekvenser den leder till och vilka spår som leder dom som en röd tråd fram till mig.
Något annat som jag ha för mig är att fundera ut varför världen är som den är.
Varför är det en självklarhet att man ska ha kunna ha sociala kontakter? Varför har folk emot andra folks hudfärger? Och varför lockar pengar, små runda koppar-kronor och rektangulära papper, fram det mest hotfulla och hemska i människor?

Nä, jag skojar igen, jag kan inte tänka fram såna där saker. Allt jag gör om dagarna är att sitta och rita, fantisera fram fantasi-figurer som skulle kunna göra en stor roll i en serie och nu på senaste tiden sitter jag och räknar matte.

Se där barn, nu är lektiden över, dags för mig att dra mig tillbaka till Mordors djupaste grottor och snacka med min ring. PEACE.

HAHAHA.

(Lidingö-accent)
HEJSAN BLOGGEN! Idag var jag i Stockholm med babe, myyys!

Nej men hej (:
Jag var i Stockholm idag med Julia (:
Det regnade. Men hellre det än stek-lek i solen med alla heta hottingar som springer runt en hela tiden D:
Asså... I börjar så vare mest tröttsamhets-prat, man var inte så engarerad i allt för det var liksom på morgonen, men efter att vi hade ätit så vart det lite som ett äventyr att springa runt i Stockholm :D Vi hade det faktist kul, fast när dagen började lida mot sitt slut så vart vi HELT körda i huvudet. ._.
Jag vart skti-trött av att vandra runt så mycket, så jag satte mig i trappar, på stolar, bänkar osv så fort vi kom in i en affär, och bara för att jag var så tråkig så fick jag vara KLÄDHÄNGARE när Julia hade annat för sig i affären :)
Sen när vi kom utanför Ur&Penn så började dom dela ut massor med Reztart-drycker och Chokladbarer

Så första gången vi fick var vi lite skeptiska och ba "First I was like ò.Ò but then I was like :D" för haha, vi började plocka på oss såna! Jag gick en gång till och fick samma skit (den röda drycken och Banan-baren) så jag ba "kan jag få en annan? :3" såå jaa... jag fick de, men dom var SJUKT äckliga! Men sen gick vi och tog fler och fler och fler och fler! Jag fick ta en ny påse för att kunna bära dom :3
Jag köpte ett par byxor MEN DOM ÄR INTE INTRESSANTA!

IAF! Jag och Julia (nu har alla slutat läsa!) vart helt trötta så vi gick och drog töntiga skämt och var dom tråkigaste man kunde vara! Det låg en kille inne på indiska på en rad med fotpallar man skulle sitta på, och han var inom 2 meters räckhåll när vi kommer in, så jag ba "Ska jag sätta mig på hans mage?" såklart hör han och kollar på oss, men jag ser inte det, för jag står med ryggen vänd mot honom, så Julia ba "JA! Gör det gör det!" Så ja, killer sätter sig upp och stirrar på oss med värsta Ò.Ó-blicken :)

SEN NÄR VI ÄR TILLBAKA I SÖDERTÄLJE hade vi vätskebrist, så vi vandrar in på Pressbyrån och ska köpa monster, och då lät det såhär:

Joanna: Julia, det är 15-ÅRSGRÄNS! HAHAHA! DU ÄR INTE 15!!
Julia: Va i helvete? Vafan?
Joanna: HAHAHAHAHA DU ÄR INTE 15! Hahaha du måste ha legg!!
Julia: Men hallå? Hahahahah!
Joanna: JAG ÄR 15! Jag kan köpa ut FÖR DU ÄR INTE 15 OCH DU HA RINGET LEGG HAHAHAHAHAHAHA!!
Julia: Hahahahahaha vafan! hahahha!
Joanna: Betala för mig med så köper jag ut hahahahaha!
Julia: Vafan liksom!

Sen sa killen i kassan att vi bara behövde säga vilket år vi är födda..

Joanna: Jag HAR legg.
Killen: Amen säg bara vilket år ni är födda
J & J: ..va?
Killen: Vilket år är ni födda?
J & J: 95... :)

MEN LOL ROFLMAO!!! Skratt-attack hela vägen till H&M med våra monsters i händerna, och ALLA vände sig om och kollade på oss och tänkte "Fan vilka patetiska fjortisar som går runt och fnissar åt allt medans dom dricker monster -.-' "

Jag har ont i fötterna, så nu ska jag lägga mig och kolla på Futurama, PEACE.

Datum

Två datum jag kommer ihåg är den 18 januari och den 30.

Det var den 18 som mamma och pappa skiljde sig, och om det inte hade varit för penga-problemen så hade jag nog varit ganska lycklig (:

Det var den 30 januari, från den 30 till den 31, som jag först fick min första kyss, och det var något som kom helt oväntad och helt ovälkommen. Uäh! Det kryper i mig fortfarande när jag tänker på den, men jag kan inte tacka personen nog för att han gav mig en första-gången-upplevelse.
Sen var det den 30 som jag fick sy ögonbrynet också, så jag tackar Alex för att han också gav mig en första-gången-upplevelse. Tack. Tack.

Förlåt.

Jag har varit så glad i snart 3 veckor, så jag måste få gråta lite :')

Förlåt alla för att jag är så off hela tiden, men jag är så jäkla trött. Jag är inte den mest fantasifullaste människan ni känner, jag är tråkig ibland, jag vet det, men jag pallar inte med allt småprat när man inte har något mer att säga, jag orkar inte vara den som kommer på alla roliga saker man ska göra, utan jag är i stunden, och jag älskar varje sekund jag får vara med er, så förlåt om jag inte riktigt alltid duger till.

Förlåt pappa för att jag är inte så mycket bättre. Jag vet, du älskar mig för den jag är och för allt jag gör, men jag vill så gärna bara imponera på dig, visa dig hur mycket jag utvecklas och jag vill att du ska bli stum när jag visar upp en teckning för dig, för det betyder så mycket mer för mig än allt annar ibland.
Att jag har ritat på en teckning i en vecka, och att sedan få visa upp den för dig. Att du tar teckningen och håller under lampan, att du synar den upp och ner, kollar upp, och sedan ner igen, för att sedan säga att bilden suger. Såklart så vet jag att du aldrig skulle säga det, utan du säger det för att visa att du är imponerad, och att du måste undervärdera teckningen för att verkligen kunna uttrycka hur bra den är. Det, det är det jag vill uppnå med mitt ritande. Att jag ska hänföra mina tittare, att dom ska kunna säga att jag har gjort något bra med mitt liv, och att jag är duktig, att jag är bra.

Förlåt att jag lägger in ett sånt här inlägg, och då menar jag inte som ett förlåt förlåt som i förlåt att jag finns, utan förlåt att jag gör mig nervärderande och sårbar i ett sånt här inlägg, men som sagt, ju mer man skrattar oc har kul, desto mer trycker man undan sina känslor, tills dom har samlats ihop till en stor grå boll i magen, som sedan kastas upp allt på en gång som en stor svart spya.
Man måste gråta ibland, no mather how proud you are, för det är som att städa, man måste få ut allt det smutsiga och ruttna tills det inte finns något kvar, då kan  man gå tillbaka till sitt gamla liv igen. Men vissa fläckar sitter i ganska länge, kanske för alltid, men då måste man bara lära sig att ta den tid den behöver, ge den en chans att försvinna, och sedan gå vidare med allt annat istället för att lägga ner hela sitt liv på den lilla fläcken. Vissa är helt enkelt dömda att sitta i för evigt.

Jag kände mig verkligen nertrampad av världen för en timma sedan, och jag kände mig verkligen som en ovälkommen sjukdom hos min familj, så nu när jag väl har gråtit ut allt och skrivit ner det, så känns det som om jag kan gå vidare, jag måste bara hitta det där perfekta skurmedlet för att få bort alla fläckar för gott.


Ha det så bra världen.

RSS 2.0