Mardrömmar
Idag är en dålig dag helt enkelt.
Jag har börjat drömma om Edward, att jag bor i hans hus hos dom, och jag vill bli vampyr, men Edward blir så jävla arg på mig för han vill inte att jag ska förvandlas, så han börjar visa alla dåliga saker med att vara vampyr osv, den var väldigt sorglig, för Edward fokuserade bara på att visa hur dåligt att var med det hela, och inte på att vi kunde spendera jordens livtid tillsammans..
Det var min första dröm, sen vaknade jag vid 9 kanske? Då hade jag fått ca 5 timmars sömn, så jag somnade om, och då drömde jag om...ett ställe, som en ett läger, eller en skola, ja ni vet, ett ställe där det fanns en skola, ett shoppingcenter, resturang och en sovsal, där det fanns x antal människor, som en skola.
Alla pojkar skulle ut i krig, och vi tjejer skulle vänta här hemma, men jag tror att jag hade funnit en kärlek bland killarna, och jag ville inte mista honom, så jag planerade att smyga mig med dom på båten till kriget. Dagen innan spenderade jag med Mimmi och Haolan på köpcentret, för att ha kul kanske för kanske den sista dagen i mitt liv, och det var bara jag som visste om mina planer, så dom andra fattade inte hur mycket jag värderade den dagen.
Sedan, dagen efter, hade jag satt upp håret och stoppat in det under en hjälm, jag hade ett gevär, en arme-outfit etc, och så gjorde jag mig så liten som möjligt och gick med killarna upp på båten och gömde mig i mängden när dom vinkade adjö.
Sedan var jag på slagfältet med min major, en kadett och Emma (?), och vi satt bakom ett plank och sköt på folk som sprang förbi ute på slagfältet, och när vi precis håller på att vinna så angriper kadetten våran major och hotar honom med en kniv mitt framför mig och Emma, han var en förädare och skulle döda oss som var där för att ta över makten. Han var jättekaxig och sa att det är såhär det måste sluta. Sedan vart han lite fundersam, och sen sa han "Ta fram gitarren major" och började vifta med kniven igen mot majoren.
Majoren tar fram gitarren och ber Emma sjunga, och sen börjar dom spela "Time of your life", fast dom ändrade orden och sjöng om kriget och om alla som inte kommer komma hem, och då förstod jag att vi inte kommer komma hem, och låten och platsen framkallade en stor gråtattack hos mig, så jag står där och gråter medans som sjunger och spelar, och mitt i allt vaknar jag och jag ligger fortfarande och gråter, för det hela var så sorgligt. Så va klockan 11, och jag kände verkligen inte för att gå upp, så jag somnar om igen.
Då drömmer jag dröm två.
Det var jag, Niklar, Adam Haglund, Sebbe, Frida, Hugo och typ Nicole. Vi var på gamla skolgården där vi gick i klass 1-3 och kastade boll elelr nått i den stilen. Vi stod alla i en ring och kastade gris skulle jag tro, och helt plötsligt vill Adam ta kort på oss alla, så han springer runt lite och försöker få en ba vinkel, och när han väl hittar en säger han "Stå stilla alla nu!" och ska ta kort, då ställer sig Niklas och Sebbe upp och försöker skymma mig lite så att jag inte kommer med på bild. Jag ba wtf? och ställer mig upp jag med för att komma med, men då kommer Adam tillbaka och ger kameran till Niklas som skyndar sig att ställa sig framför mig och tar kort så att jag hamnar bakom kameran istället, och då börjar jag fatta hur dom tänker. Dom vill inte att jag ska vara med, jag är det nya mobboffret. Men jag ge rmig inte, utan jag är fortfarande med i leken med att kasta boll, dock får jag inte så många passningar, utan jag måste typ kasta mig in framför dom andra för att ta den och för att vara med, men då och då när jag gör det typ sprarkar dom andra mig eller slänger boller PÅ mig sov, och när jag ska ta bollen från Sebbe så typ trycker han in mig i ett hörn och sätter underarmen mot min hals för att hålla mig kvar där, och ropar till sig dom andra att hjälpa till, och när dom anländer så trycker alla upp sina underarmar mot min hals, nästan för att strypa mig, och alla ser så hotfulla ut så att jag får tårar i ögonen.
Plötsligt så får Frida någonting i blicken, och hennes ögon blir dimmiga, och dom flackar till, som om någonting lättade från hennes sinne, och hon kollar sig runt på alla andra och mig och säger "vafan.. jag är inte med på det här" och släpper och går därifrån. Dom andra kollar efter henne, men sen släpper dom andra också och står sedan och stirrar på mig för att visa att dom är fortfarande inte mina vänner, dom hatar mig fortfarande, och då sjunker jag ihop där i hörnet och börjar gråta och bara längtar efter någon som kan komma och rädda mig från det där. Så medans dom andra står och stirrar på mig sitter jag där och bara gråter ögonen ur mig, om om jag inte hade en enda vän i hela världen, och där någonstans vaknar jag igen, klockan är 12:30, och jag är fortfarande helt våt i ansiktet från alla jävla drömmar. Vafan är detta tänker jag deprimerat, och en plötsligt springer jag upp till toan helt vimmelkantig och välter fläkten i mitt rum, snubblar på kläder och drar ner saker från dörren.
Japp, det var den där jävla mensen.
Jag har börjat drömma om Edward, att jag bor i hans hus hos dom, och jag vill bli vampyr, men Edward blir så jävla arg på mig för han vill inte att jag ska förvandlas, så han börjar visa alla dåliga saker med att vara vampyr osv, den var väldigt sorglig, för Edward fokuserade bara på att visa hur dåligt att var med det hela, och inte på att vi kunde spendera jordens livtid tillsammans..
Det var min första dröm, sen vaknade jag vid 9 kanske? Då hade jag fått ca 5 timmars sömn, så jag somnade om, och då drömde jag om...ett ställe, som en ett läger, eller en skola, ja ni vet, ett ställe där det fanns en skola, ett shoppingcenter, resturang och en sovsal, där det fanns x antal människor, som en skola.
Alla pojkar skulle ut i krig, och vi tjejer skulle vänta här hemma, men jag tror att jag hade funnit en kärlek bland killarna, och jag ville inte mista honom, så jag planerade att smyga mig med dom på båten till kriget. Dagen innan spenderade jag med Mimmi och Haolan på köpcentret, för att ha kul kanske för kanske den sista dagen i mitt liv, och det var bara jag som visste om mina planer, så dom andra fattade inte hur mycket jag värderade den dagen.
Sedan, dagen efter, hade jag satt upp håret och stoppat in det under en hjälm, jag hade ett gevär, en arme-outfit etc, och så gjorde jag mig så liten som möjligt och gick med killarna upp på båten och gömde mig i mängden när dom vinkade adjö.
Sedan var jag på slagfältet med min major, en kadett och Emma (?), och vi satt bakom ett plank och sköt på folk som sprang förbi ute på slagfältet, och när vi precis håller på att vinna så angriper kadetten våran major och hotar honom med en kniv mitt framför mig och Emma, han var en förädare och skulle döda oss som var där för att ta över makten. Han var jättekaxig och sa att det är såhär det måste sluta. Sedan vart han lite fundersam, och sen sa han "Ta fram gitarren major" och började vifta med kniven igen mot majoren.
Majoren tar fram gitarren och ber Emma sjunga, och sen börjar dom spela "Time of your life", fast dom ändrade orden och sjöng om kriget och om alla som inte kommer komma hem, och då förstod jag att vi inte kommer komma hem, och låten och platsen framkallade en stor gråtattack hos mig, så jag står där och gråter medans som sjunger och spelar, och mitt i allt vaknar jag och jag ligger fortfarande och gråter, för det hela var så sorgligt. Så va klockan 11, och jag kände verkligen inte för att gå upp, så jag somnar om igen.
Då drömmer jag dröm två.
Det var jag, Niklar, Adam Haglund, Sebbe, Frida, Hugo och typ Nicole. Vi var på gamla skolgården där vi gick i klass 1-3 och kastade boll elelr nått i den stilen. Vi stod alla i en ring och kastade gris skulle jag tro, och helt plötsligt vill Adam ta kort på oss alla, så han springer runt lite och försöker få en ba vinkel, och när han väl hittar en säger han "Stå stilla alla nu!" och ska ta kort, då ställer sig Niklas och Sebbe upp och försöker skymma mig lite så att jag inte kommer med på bild. Jag ba wtf? och ställer mig upp jag med för att komma med, men då kommer Adam tillbaka och ger kameran till Niklas som skyndar sig att ställa sig framför mig och tar kort så att jag hamnar bakom kameran istället, och då börjar jag fatta hur dom tänker. Dom vill inte att jag ska vara med, jag är det nya mobboffret. Men jag ge rmig inte, utan jag är fortfarande med i leken med att kasta boll, dock får jag inte så många passningar, utan jag måste typ kasta mig in framför dom andra för att ta den och för att vara med, men då och då när jag gör det typ sprarkar dom andra mig eller slänger boller PÅ mig sov, och när jag ska ta bollen från Sebbe så typ trycker han in mig i ett hörn och sätter underarmen mot min hals för att hålla mig kvar där, och ropar till sig dom andra att hjälpa till, och när dom anländer så trycker alla upp sina underarmar mot min hals, nästan för att strypa mig, och alla ser så hotfulla ut så att jag får tårar i ögonen.
Plötsligt så får Frida någonting i blicken, och hennes ögon blir dimmiga, och dom flackar till, som om någonting lättade från hennes sinne, och hon kollar sig runt på alla andra och mig och säger "vafan.. jag är inte med på det här" och släpper och går därifrån. Dom andra kollar efter henne, men sen släpper dom andra också och står sedan och stirrar på mig för att visa att dom är fortfarande inte mina vänner, dom hatar mig fortfarande, och då sjunker jag ihop där i hörnet och börjar gråta och bara längtar efter någon som kan komma och rädda mig från det där. Så medans dom andra står och stirrar på mig sitter jag där och bara gråter ögonen ur mig, om om jag inte hade en enda vän i hela världen, och där någonstans vaknar jag igen, klockan är 12:30, och jag är fortfarande helt våt i ansiktet från alla jävla drömmar. Vafan är detta tänker jag deprimerat, och en plötsligt springer jag upp till toan helt vimmelkantig och välter fläkten i mitt rum, snubblar på kläder och drar ner saker från dörren.
Japp, det var den där jävla mensen.
Kommentarer
Trackback
