Jävla skit skit skit
Åååh jag dör snart! Jag kan inte rita, jag kan inte tänka, jag kan inte räkna, jag kan inte sitta still!
Jag försöker rita, det känns som om jag måste göra det nu, annars kommer jag inte lära mig något nytt, men jag kan inte rita just nu, alla streck blir snea, ögonen blir inte bra, jag kan inte rita ansikten etc etc!
Jag kan inte tänka, för hjärnan känns som om den är fylld med bajs. Verkligen bajs. Hela huvudet känns tungt och jag kan inte få fram en klar tanke, jävla skit man få dras med!
Jag kan inte räkna heller! Jag har försökt dra igång mitt matte-kunnande lite, så att jag ska lära mig lite tills 9:an (snodde hem en mattebok innan vi slutade..) men nej nej! Jag vet inte hur man räknar 0.98 x 200! HUR FAN SKA MAN KUNNA DET UTAN MINIRÄKNARE??
Sen... sen! Jag kan inte sitta still heller, för då känns det som om jag inte gör något med mitt liv! Pappa kommer in i mitt rum hela tiden och snackar om vilket gymnasium man ska gå på, hur man ska leva livet, att jag inte kan sitta i mitt rum hela tiden utan att jag ska skaffa mig ett liv osv osv! Men vafan liksom? Jag blir ju psykiskt störd av alla saker jag inte får göra! Man får inte sitta vid datorn för då kommer man bli sittandes där tills man är 40. Man får inte spendera tiden i sitt rum i brist på annat för då har man inget liv. Man får inte sitta hemma efter skolan för då verkar det som om man inte har några vänner!
Men gud.
Jag kommer snart kola! Jag blir nästan gråtfärdig av pappas kommentar ._.
"Joanna, om du blir galen på allt så kan du väl göra något annat? Ät lite glass, kolla på tv, gå ut och cykla elelr nått! Bara för omväxlingens skull menar jag? Om du går ut och cyklar ett varv runt nykvarn kanske du träffar någon du känner?"
Nej, jag vill inte cykla runt nykvarn för att hitta någon jag känner. Jag vill inte cykla runt och inte hitta någon, utan att jag cyklar hem igen utan någon fångst. Jag vill inte cykla runt nykvarn, se någon från klassen, men inte cykla fram, för det är några i klassen som man helt enkelt inte kan snacka med utan att till slut bli lämnad utanför av. Jo, såklart att det är så. Det är just ett x antal människor i klassen som gör sånt. Nu låter det helt mobbat, men vi är helt enkelt inte på samma våglängd, utan det känns som om dom ser mig som den töntiga systern i familjen Nordquist.
Tack.
Jag försöker rita, det känns som om jag måste göra det nu, annars kommer jag inte lära mig något nytt, men jag kan inte rita just nu, alla streck blir snea, ögonen blir inte bra, jag kan inte rita ansikten etc etc!
Jag kan inte tänka, för hjärnan känns som om den är fylld med bajs. Verkligen bajs. Hela huvudet känns tungt och jag kan inte få fram en klar tanke, jävla skit man få dras med!
Jag kan inte räkna heller! Jag har försökt dra igång mitt matte-kunnande lite, så att jag ska lära mig lite tills 9:an (snodde hem en mattebok innan vi slutade..) men nej nej! Jag vet inte hur man räknar 0.98 x 200! HUR FAN SKA MAN KUNNA DET UTAN MINIRÄKNARE??
Sen... sen! Jag kan inte sitta still heller, för då känns det som om jag inte gör något med mitt liv! Pappa kommer in i mitt rum hela tiden och snackar om vilket gymnasium man ska gå på, hur man ska leva livet, att jag inte kan sitta i mitt rum hela tiden utan att jag ska skaffa mig ett liv osv osv! Men vafan liksom? Jag blir ju psykiskt störd av alla saker jag inte får göra! Man får inte sitta vid datorn för då kommer man bli sittandes där tills man är 40. Man får inte spendera tiden i sitt rum i brist på annat för då har man inget liv. Man får inte sitta hemma efter skolan för då verkar det som om man inte har några vänner!
Men gud.
Jag kommer snart kola! Jag blir nästan gråtfärdig av pappas kommentar ._.
"Joanna, om du blir galen på allt så kan du väl göra något annat? Ät lite glass, kolla på tv, gå ut och cykla elelr nått! Bara för omväxlingens skull menar jag? Om du går ut och cyklar ett varv runt nykvarn kanske du träffar någon du känner?"
Nej, jag vill inte cykla runt nykvarn för att hitta någon jag känner. Jag vill inte cykla runt och inte hitta någon, utan att jag cyklar hem igen utan någon fångst. Jag vill inte cykla runt nykvarn, se någon från klassen, men inte cykla fram, för det är några i klassen som man helt enkelt inte kan snacka med utan att till slut bli lämnad utanför av. Jo, såklart att det är så. Det är just ett x antal människor i klassen som gör sånt. Nu låter det helt mobbat, men vi är helt enkelt inte på samma våglängd, utan det känns som om dom ser mig som den töntiga systern i familjen Nordquist.
Tack.
Kommentarer
Postat av: nicole
sv: jag har det för att inte bli gravid? svårare än så är det väl inte!
Postat av: Joanna
Lite va? (:
Trackback
